Den som fått en pion att trivas i trädgården får en växt som överlever i generationer. Det är lätt att bli förälskad i den växtstarka blomman med blad skira som papper.

Fakta: Pion

Doften kan vara bedövande och blommorna tallriksstora. De kan vara kompakta som klot eller utslagna och skira som papper. Efter århundraden av förädling finns i dag hundratals sorter i olika skrud.

Pionen har sitt ursprung i en vild art men har odlats i Kina i flera tusen år. Där är den också nationalblomman. Men den har inte bara beundrats för sin skönhet – utan också använts som medicinalväxt. Därför var det framför allt i de europeiska klostren som pionen odlades innan den fick spridning bland allmänheten på 1800-talet. Enligt Carl von Linné är växtsläktet Paeonia uppkallat efter läkeguden Paean, som skulle ha upptäckt läkekraften hos dessa blommor.

Det finns två huvudgrupper av pioner: vedartade och örtartade. Buskpionen är vedartad vilket betyder att den tappar bladen på vintern men har stammar och grenar kvar. Den kallas även för trädpion och kan bli ett par meter hög. De örtartade pionerna, som lukt- och bondpion samt ett antal hybrider, klarar att odlas i hela Sverige med rätt jord men vissnar ner helt på vintern.

Planterar en olika sorter i trädgården kan en få blommande pioner under stor del av sommaren. Ta dillpion för blomning i maj, svavelpion och buskpion för blomprakt i juni. Därefter är det dags för bondpionen och efter den luktpionen. Om en vill njuta länge av sina pioner kan en skörda dem när de knoppas och hänga dem mörkt upp och ner för att torka. Då får en vackra eterneller hela vintern.

Psst!
Pioner planteras helst på hösten, från mitten av september till mitten av oktober. Då hinner plantorna rota sig väl inför vintern. Därefter kan dessa skönheter bli upp till hundra år!

Foto Malin Cropper Text Eva Magnuszewska