Göransson formar spännande objekt

Mia klistrar upp olika urklipp och fragment på väggarna.

Keramikern Mia E Göransson formar spännande objekt med en bred spännvidd. Hon älskar dagar i sin ateljé i Gustavsberg då hon inte har något inplanerat – då kan nämligen vad som helst hända. 

Hur började det?
– Jag fick sommarjobb som 19-åring i ett krukmakeri i Visby, uppdraget bestod i att dekorera krukor med murgröna. Det var min första kontakt med lera men jag hade tecknat och målat en hel del innan dess. Jag trivdes så bra att jag blev kvar i två och ett halvt år. Under den tiden lärde jag mig ovärderliga grunder i bland annat drejning och glasering. Efter det flyttade jag tillbaka till fastlandet och gick bland annat på Hovedskous målarskola (nuvarande Göteborgs konstskola, reds anm) innan jag så småningom sökte till linjen för keramik och glas på Konstfack, där jag examinerades 1994. Mitt fokus låg länge på måleriet och det har jag nog aldrig riktigt lämnat, fast jag i dag arbetar främst tredimensionellt och i stort sett enbart med keramiska material. Keramik erbjuder oändliga möjligheter. Det är en stor sporre i min verksamhet, att hitta nya uttryck genom att bearbeta leran och glasyrerna på olika sätt. Jag har aldrig någonsin ångrat mitt yrkesval men materialet kunde lika gärna ha varit ett annat, som textil exempelvis.

En vanlig dag?
– En vanlig dag i ateljén är ofta för kort med lite för mycket att göra och med avbrott av alla tänkbara slag. En blank dag i ateljén däremot, det är den roligaste dagen. Jag kommer dit tidigt utan måsten och krav och har lämnat mobilen hemma. Då kommer känslan som säger att jag kan göra vad som helst, det är en fantastisk, nästan bedövande känsla. Men då måste jag passa mig så att jag inte blir handlingsförlamad och bara gör alla verk i fantasin – det gäller att verkligen sätta i gång vid arbetsbordet. Det är inte mycket som kan konkurrera med den känslan, och det har påverkat mina val och mitt sätt att leva, antar jag. Jag strävar alltid efter att få till de där luckorna i kalendern, men lyckas alltför sällan då jag är något av en tidsoptimist.

Hur påverkar platsen ditt arbete?
– Den påverkar mig mycket. Jag har ett starkt behov av utrymme och av att kunna stänga in mig. Samtidigt värdesätter jag alla mina fantastiska kollegor i Gustavsberg som alltid har sina dörrar öppna så att jag kan gå dit när jag har behov av social samvaro eller vill fråga om råd. Det ska också bli väldigt spännande att lära känna miljön kring vårt nya ställe på Gotland – där jag ska ha ateljé i en ladugård – och se hur det kommer att påverka mina arbeten.

ANNONS

Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval men materialet kunde lika gärna ha varit ett annat.

På skrivbordet?
– Färgtuber, färgpennor, urklipp, räkningar, böcker …   ja, oftast lite för mycket. Jag är dessvärre väldigt stökig av mig, och oordning är inget jag trivs med utan jag försöker ständigt bli bättre på att plocka undan efter hand.

På väggarna?
– Prover i form av upphittade fragment, vykort, urklipp och spikhål efter hyllor med arbeten som sätts upp och tas ner i ett.

Lunch?
– Alltför ofta sushi på det lokala stället, det är oekonomiskt men jag tröttnar aldrig. Jag vill gärna gå ifrån en stund även om jag har ett pentry i ateljén.

Vilka prylar är viktigast?
– Det växlar, men en radio i närheten vill jag alltid ha.

Inspireras av?
– Verkligen av allt möjligt, allt från underfundiga resonemang till det som är nära något slags fulländning och som på något sätt retar mig. Naturens egen arkitektur. Och så folkkonst, sällan av annan keramik faktiskt. Jag behöver inte resa för att inspireras – upplevelser från en dag i ateljén, promenader i närom­rådet eller resor i fantasin kan vara nog så starka. Sedan har jag så klart gjort en hel del resor i samband med utställningar och med studenter som har varit fantastiska men jag har oftast en hemlängtan när jag är i väg.

I högtalarna?
– P1 för det mesta, med undantag då det är radioteater underligt nog, vet inte varför men det klarar jag bara inte. Utöver det en salig blandning av musik, gammal som ny och som ofta introduceras för mig via min man. Just nu Mavis Staples We’ll never turn back.

Svåraste arbetsmoment?
– Alla de beslut som måste tas, såsom exempelvis när det är nog.

Dagens bästa stund?
– Morgonstunden – vaknar oftast med en hoppfull och positiv inställning till livet, något som annars kan skifta under dagens lopp.