Tapio Wirkkala har fört designen tillvardagen i Finland, via sedlar, strömbrytare och ketchupflaskor. Under fyrtio år formgav han över 400 glasobjekt för Iittala, däribland den berömda servisen Ultima Thule i frostat glas. Wirkkala var märkvärdig i och med att han på riktigt var både konstnär och designer. Som person sägs det att han var dynamisk men samtidigt väldigt dämpad – en mystisk man på gömstället i Lappland.

En särskild kärlek till den nordiska naturen är grundstenen i hans verk. Och hans särprägel ligger nog i materialkänslan, hur han högaktade det material han för stunden råkade arbeta i. Han ritade i trä, glas och porslin, formgav
frimärken och elkontakter, en ketchupflaska och en plastanka, bland mycket annat.

Servisen Ultima Thule är ett barn av 60-talet. När den finska 50-talsformgivningen började mogna tog konstnärerna ett kliv närmare naturen, som här, till smältande
is. Och visst skulle den banbrytande Wirkkala trotsa glasblåsningens alla lagar då han skapade Ultima Thule för Iittala 1968. Efter nästan tusen timmars samverkan med det finska företagets glasblåsare skapade de den ovanligt organiska ytan genom att bränna en form med smält glas – och resultatet blev en glasserie som faktiskt liknar smält is.

Serien blev en omedelbar succé, och när Finnair ett år senare (1969) började använda
glaset i serveringen på nya rutten till New York spred sig ryktet om Ultima Thules
kombination av konst och funktion utanför Finlands gränser. Sedan dess har servisen producerats utan uppehåll – och i år fyller den jämnt. I 50 år har den jubilerande servisen lyckats behålla samma mystik som dess upphovsman sägs ha haft. ♦

Av Eva Magnuszewska