Marimekkos färgstarka berättelse är en rätt så intressant sådan, då många inte vet vem det var som faktiskt grundade det i dag ikoniska varumärket.

I kortform torde, eller borde, vi flesta formfantaster känna till grundaren Armi Ratia (1912–1979) – kvinnan bakom Marimekko. Däremot har designernamn som Maija Isola med flera fått större kändisstatus. Och det som vi flesta definitivt känner igen är vissa mönster, särskilt det storblommiga, av just Maija Isola.

Armi hade redan på 40-talet drivit en firma för vaxdukstryck, tillsammans med maken Viljo. De började faktiskt i hemmets källare, med övertygelsen om att det som det finska folket längtade efter mest var radikala designgrepp och starka färger. Företaget fick senare namnet Printex och uppgick ännu senare i Marimekko. För att övertyga kunderna började nämligen kläder sys av tygerna, och det var dessa som presenterades som Marimekko… för hade Marimekko fötts i Sverige hade märket förmodligen hetat Mariaklänning.

Men så förankrat är varumärket i dag att knappt någon finländare tänker på ordets beståndsdelar. Armi Ratias andra namn var nämligen Maria (Mari), men det ska inte ha varit förklaringen till namnvalet, utan att paret ville hitta ett namn som passade bra ihop med ”mekko” (klänning). Armi gillade att slå på stort, arbetade oerhört hårt, och de modevisningar hon ordnade och de ställen hon nästlade sig in i för att marknadsföra märket tycks obeskrivliga. Att ett litet finskt företag skulle öppna pop up-butik i USA kunde anses som galenskap i slutet av 50-talet, men de finska bomullskläderna fick en flygande start när senatorshustrun Jackie Kennedy köpte åtta klänningar på ett bräde och dessutom bar en av dem på omslaget av Sports Illustrated 1960.

Följande år öppnades den första permanenta butiken utomlands, i Stockholm, och 1967 hade företaget 90 butiker i Finland och 140 i utlandet. Trots att Armi gick en ständig kamp om herraväldet, mot bankmännen och de andra männen som dominerade i affärsvärlden, lyckades hon revolutionera modevärlden med sina levnadsglada plagg.

Av Eva Magnuszewska