Ni vet det där lilla fröet som också är en superfood, amarant, med anor från inkaindianernas tid? Här är det.

Fakta: Rävsvans

Växters namn är en gåta. Tänk bara på svinröv, svärmors tunga, tandrot, nysört, jungfrukam, käringtand och rävsvans. Somliga ser visserligen ut som de heter – som just rävens svans. Röd, lång, ljuvligt yvig. På latin, däremot, heter växten Amaranthus caudatus vilket gör det hela mycket enklare att förstå. Det är en amarantväxt, det där lilla fröet som också ses som en superfood.

Rävsvansen är alltså en amarantväxt hemma­hörande i Anderna i Sydamerika. Där kallas den på språket quechua för kiwicha. Och precis som quinoa var den ett av inkaindianernas viktigaste sädesslag och har odlats i Anderna i tusentals år. Åh, låt oss stanna här en stund och visualisera den vyn: stora ­terrassodlingar fulla av röda fluffiga rävsvansar, mitt i ett bergslandskap som bara det tar andan ifrån en. Oj.

Men okej, vi fortsätter. Eftersom amarant är självpollinerande, sprids den lätt. I Peru och Bolivia är gröt det vanligaste användningssättet. I Mexiko blandas grödan med melass och bakas till en liten sötsak som kallas för alegria. Lycka, översatt. Ett tag var odling av amarant dock förbjuden i Mexiko, eftersom den användes i ceremonier för aztekiska gudar.

Hos oss används rävsvans främst som prydnadsväxt i rabatter och buketter och klarar sig så klart som solitär. Helt underbar att inreda hösthemmet med på grund av dess fagra röda färg, om ni frågar oss.

Foto Malin Cropper Text Eva Magnuszewska